2024 års Nobelpris i kemi tilldelades David Baker för hans arbete inom beräkningsbaserad proteindesign och till Demis Hassabis och John M. Jumper för deras utveckling av AlphaFold2, en AI-modell för förutsägelse av proteinstrukturer. Dessa framsteg har betydande vetenskapliga implikationer, såsom att hjälpa till att förstå antibiotikaresistens och utveckla enzymer för att bryta ner plast. Priset är delat, där Baker får hälften, medan Hassabis och Jumper delar på den återstående hälften.
Chemipriset tilldelades för framsteg inom beräkningsbaserad proteindesign och proteinstrukturprediktion, vilket belyser AlphaFolds påverkan. AlphaFolds snabba proteinstrukturprediktion jämförs med tidigare genombrott som CRISPR, även om det har begränsningar, såsom att inte helt lösa proteinveckning. Priset erkänner också David Bakers bidrag med Rosetta, vilket betonar den ständigt utvecklande naturen av vetenskapligt erkännande och AI:s roll i forskning.
En jury fastställde att Cognizant diskriminerade mot icke-indiska anställda genom att gynna indiska arbetare med H-1B-visum, vilket ledde till anklagelser om orättvis behandling och uppsägning.
Cognizant avser att överklaga domen och hävdar sitt engagemang för mångfald och icke-diskriminering, trots juryns rekommendation om straffskadestånd.
Fallet understryker oro kring H-1B visumprocessen, inklusive anklagelser om att säkra visum för icke-existerande jobb, vilket potentiellt kan missgynna amerikanska arbetare.
Cognizant befanns skyldig till att ha diskriminerat icke-indiska anställda, vilket väcker oro över kulturella fördomar och dynamiken på arbetsplatsen.
Diskussionen undersöker hur kulturella skillnader, såsom kollektivism kontra individualism, kan påverka ledningsbeslut och leda till partiskhet.
Denna situation har väckt en bredare diskussion om effekterna av outsourcing, behovet av inkludering och utmaningarna med att integrera olika kulturella miljöer i globala arbetsstyrkor.
Texten utforskar den beräkningsmässiga synen på tid och föreslår att tid är universums pågående beräkning, och på grund av beräkningsmässig oåterkallelighet kan vi inte förutsäga framtiden eller "hoppa framåt" i tiden.
Det diskuteras hur vår uppfattning om tid som linjär beror på våra beräkningsbegränsningar, medan tiden i grunden kan vara flertrådad, och vår upplevelse formas av vår begränsade utforskning av ruliaden, ett koncept som representerar den sammanflätade gränsen för alla beräkningar.
Slutsatsen utmanar traditionella koncept som tidsresor genom att anpassa den beräkningsmässiga synen på tid med termodynamikens andra lag, som säger att entropi, eller oordning, tenderar att öka över tid.
Stephen Wolfram och Julian Barbour föreslår att tid är en emergent egenskap, vilket antyder ett universum som är fundamentalt tidlöst och innehåller alla möjliga tillstånd.
Barbours perspektiv är att tid uppstår från statiska geometriska relationer, medan Wolfram tillskriver det våra beräkningsmässiga begränsningar inom en tidlös beräkningsram.
Även om båda teoretikerna är överens om en tidlös grund för verkligheten, ses Wolframs idéer ofta som spekulativa och filosofiska, utan empiriskt stöd, och de relaterar till koncept som eternalism och blockuniversumteorier.
En kritik av Htmx identifierar flera problem, inklusive problematisk egenskapsarv, som är implicit och inkonsekvent, vilket leder till förvirring och kräver explicita deklarationer. Htmx står inför utmaningar med ersättning av DOM-element, lagring av tillstånd och köläge, vilket kan resultera i förlust av webbläsarens lokala tillstånd, bristfällig tillståndslagring och ologisk hantering av förfrågningar. Trots integrationsproblem med React erbjuder Htmx fördelar när det används med server-side-språk, vilket potentiellt eliminerar behovet av TypeScript, serialisering och GraphQL, med ett förslag att implementera om Htmx i React för att åtgärda dessa bekymmer.
Den kritik som riktas mot Htmx fokuserar på utmaningar som konflikter med klient-sidans tillstånd och komplexitet i händelser, vilket kan vara problematiskt i större projekt.
Diskussionen inkluderar jämförelser med React, vilket belyser den pågående debatten om frontend-komplexitet och lämpligheten av olika verktyg.
Trots kritik värderas Htmx för sin enkelhet och effektivitet i specifika uppgifter, vilket understryker vikten av att välja rätt verktyg för varje projekt.
Artikeln "Addition is All You Need for Energy-efficient Language Models" presenterar L-Mul-algoritmen, som använder heltalsaddition för att approximera flyttalsmultiplikation, vilket minskar beräknings- och energikostnaderna. L-Mul uppnår högre precision än 8-bitars flyttalsmultiplikation och kan minska energikostnaderna med upp till 95% för elementvisa tensormultiplikationer och 80% för skalärprodukter. Tester på olika uppgifter visade att L-Mul bibehåller precision jämförbar med traditionella metoder, vilket gör det till ett genomförbart alternativ i transformermodeller.
Diskussionen fokuserar på att förbättra energieffektiviteten i språkmodeller genom att använda fastpunktsaritmetik och heltalsoperationer, vilka är mer effektiva än flyttalsberäkningar, särskilt i system som saknar flyttalsenheter.
Det finns ett intresse för arkitekturer baserade på addition för neurala nätverk för att ytterligare minska energikostnaderna, även om det finns oro för praktikalitet och noggrannhet jämfört med IEEE 754 flyttalsstandarder.
Debatten inkluderar avvägningar mellan precision och prestanda i olika datormiljöer, med spekulationer om hur stora företag som Nvidia kan påverka AI-forskningsriktningar, vilket potentiellt kan begränsa utforskningen av effektiva beräkningsmetoder.
Praktiker för pålitlig mjukvarudesign" av kqr presenterar åtta viktiga metoder för att utveckla pålitlig mjukvara, med fokus på att skapa ett snabbt, minnesbaserat cacheminne. - Viktiga metoder inkluderar att använda färdiga lösningar som Redis, prioritera kostnad och tillförlitlighet över funktioner, och snabbt implementera minimala funktioner för att lära sig vad som är nödvändigt. - Ytterligare metoder innefattar att använda enkla datastrukturer, reservera resurser tidigt, sätta maxgränser för att förhindra prestandaproblem, göra testning enkel, och integrera prestandaräknare för att spåra systembeteende.
Redundans, eller att ha flera oberoende vägar till framgång, är avgörande för att bygga tillförlitliga mjukvarusystem, vilket demonstreras av system som Google Search och RAID 5. Även om redundans ökar tillförlitligheten, kan det också introducera komplexitet och ineffektivitet, särskilt i moderna system där fel ofta beror på interaktioner mellan komponenter snarare än individuella komponentfel. Att balansera effektivitet och tillförlitlighet är viktigt, med verkliga exempel som visar att överoptimering kan leda till systemskörhet; därför är användning av välförstådda, enkla delsystem och regelbundet underhåll nyckeln till att uppnå tillförlitlighet.
Dictionaries (dicts) i Python är föränderliga och ogenomskinliga, vilket kan komplicera kodunderhåll och utvidgning. Det rekommenderas att konvertera dicts till strukturerade datamodeller med verktyg som dataclasses eller Pydantic för bättre kodhantering. För äldre kod kan TypedDicts användas för att lägga till struktur, och Mapping-annoteringar föreslås för nyckel-värde-lagringar för att förhindra teknisk skuld.
Texten betonar användningen av värdeobjekt, såsom dataklasser, för att hantera data tidigt i utvecklingsprocessen för att säkerställa tydliga datadefinitioner och undvika valfria fält. Den föreslår att även om ordböcker är användbara för dynamisk data, kan överanvändning av dem leda till rörig kod, och strukturerade typer bör användas för känd data för att förbättra kodens tydlighet och minska buggar. Python tillhandahåller verktyg som dataklasser, TypedDict och Pydantic för att underlätta bättre datahantering, vilket främjar ren och effektiv kod.
USA överväger ett historiskt antitrustfall för att potentiellt bryta upp Google, med fokus på dess dominans inom sök- och reklamsektorerna.
Detta fall skulle kunna skapa ett prejudikat för framtida regleringsåtgärder mot stora teknikföretag, vilket återspeglar oro över hämmad konkurrens och innovation.
Debatten understryker spänningen mellan att främja marknadskonkurrens och bevara de fördelar som tillhandahålls av storskaliga teknikföretag som Google, vilket inkluderar tjänster som Android och YouTube.
Boring Tunnel Manager är ett lättviktigt kommandoradsverktyg för att hantera SSH (Secure Shell) tunnlar, och stöder både lokala och fjärranslutningar.
Användare konfigurerar tunnlar med en TOML-fil (Tom's Obvious, Minimal Language), med alternativ för att specificera detaljer som värd, användare och port.
Verktyget är kompatibelt med macOS och Linux, och erbjuder funktioner som automatisk återanslutning och integration med ssh-agent för säker autentisering.
En ny SSH-tunnelhanterare har utvecklats med programmeringsspråket Go och finns tillgänglig på GitHub, vilket visar hur enkelt det är att integrera SSH-servrar i applikationer med Go:s bibliotek.
Trots den användarvänliga karaktären hos Go:s SSH-bibliotek har olösta problem lett till användningen av tredjepartslösningar, vilket detta projekt syftar till att åtgärda.
Framtida förbättringar kan inkludera stöd för Windows och SSH-multiplexering, med projektet som redan får positiv feedback och är öppet för förslag på ytterligare förbättringar.
Tyskland har lättat på sina regler för användning av apostrofer för ägande, vilket tillåter former som "Rosi's Bar," vilket traditionellt inte var korrekt på tyska. Rådet för tysk ortografi tillåter nu användningen av apostrof för att separera genitiv-s i egennamn, vilket har väckt debatt om engelskans inflytande på det tyska språket. Denna förändring har lett till diskussioner om internationella influenser på tyskan, där vissa förespråkar tyska alternativ till engelska termer.
Germans diskuterar det engelska språkets inflytande på deras eget språk, med fokus på godkännandet av 'idiotens apostrof' i specifika sammanhang, såsom företagsnamn men inte personliga föremål.
Denna diskussion understryker spänningen mellan språkutveckling och bevarande, med olika åsikter om huruvida språket bör anpassa sig organiskt eller behålla kulturell identitet.
Debatten återspeglar också det bredare globala inflytandet av engelska och utmaningarna i att upprätthålla språkliga standarder.
LibreDrive är ett läge för optiska enheter som möjliggör direkt dataåtkomst utan firmwarebegränsningar, vilket gör det möjligt att läsa UHD-skivor och kringgå AACS-värdåterkallelse.
Den använder en firmwareförlängning som lagras i flyktigt minne, vilket säkerställer att inga spår finns kvar efter avstängning, och stöds av det öppen källkod-baserade biblioteket LibDriveIO.
Denna metod möjliggör universella verktyg som inte är beroende av specifika enhetsmodeller eller firmwareversioner, vilket förbättrar kompatibiliteten med programvara som MakeMKV.
LibreDrive, en del av LibDriveIO-biblioteket, tillkännagavs 2019, men dess källkod har inte släppts, vilket har lett till spekulationer om en framtida release vid skaparen pensionering.
MakeMKV är ett relaterat verktyg som konverterar Blu-ray-skivor (BD) och DVD-skivor till MKV-filer, och erbjuder ett kommandoradsgränssnitt (CLI) för automatisering, även om vissa användare föredrar MP4 för bredare kompatibilitet.
Diskussioner kring LibreDrive och MakeMKV inkluderar utmaningar med Digital Rights Management (DRM) och regionsbegränsningar, där användare hittar lösningar, medan juridiska bekymmer om DMCA-överträdelser kvarstår.
PEP 760, föreslagen av Pablo Galindo Salgado och Brett Cannon, föreslår att man förbjuder nakna except:-klasuler i Python för att förbättra precisionen i felhantering. Förslaget syftar till att förhindra bred felhantering som kan dölja betydande fel genom att kräva explicita feltyper. PEP:en uppmuntrar utvecklare att anta mer precisa felhanteringsmetoder, med ytterligare detaljer tillgängliga om avskrivning, verktyg och avvisade idéer.
PEP 760 föreslår att man inte ska tillåta nakna except:-klasuler i Python, vilka för närvarande fångar alla undantag, inklusive kritiska som systemavslut och tangentbordsavbrott.
Kritiker hävdar att denna förändring kan bryta befintlig kod, vilket kräver att användare uppgraderar eller lappar beroenden, vilket kan vara betungande för tillfälliga Python-användare.
Förslaget har väckt debatt om bakåtkompatibilitet och dess påverkan på Pythons ekosystem, där vissa föreslår att det borde vara en linterregel snarare än en språkändring.
Intels Lunar Lake introducerar Xe2-grafikarkitekturen, vilket avsevärt förbättrar effektiviteten och prestandan för integrerade GPU:er i tunna och lätta bärbara datorer. Xe2-arkitekturen har åtta Xe-kärnor uppdelade i två Render Slices, med förbättringar i caching, Vector Engines och raytracing-förmågor, vilket visar på betydande prestandavinster jämfört med sin föregångare, Meteor Lake. Intels strategi betonar effektivitet och strömoptimering, genom att använda mer cache för att minska DRAM-åtkomst, och förhandsvisar de kommande Battlemage-diskreta GPU:erna, vilket indikerar ett starkt fokus på att avancera GPU-prestanda.
Intels Xe2-arkitektur debuterar med Lunar Lakes integrerade GPU (iGPU), med målet att förena grafik över deras produktlinje och gå in på marknaden för diskreta GPU:er.
Linux-stöd och strömhantering för Xe2 är fortfarande under utveckling, medan open source-gemenskapen fortsätter att förbättra Xe1 SR-IOV grafikvirtualisering.
Diskussioner betonar Intels fokus på ny hårdvara och drivrutinsarkitektur, med bidrag från gemenskapen, och berör videoenkodning/dekodning, jämför hårdvaru- och mjukvaru-enkodningskvalitet och hastighet.
Artikeln presenterar ett geometriskt tankeexperiment som illustrerar de överraskande egenskaperna hos högdimensionella former, med början i en 2D-kvadrat och utvidgning till högre dimensioner. Den avslöjar att i högre dimensioner kan den centrala sfären (eller n-bollen) sträcka sig bortom den omgivande formen, vilket utmanar intuitiva förväntningar om rum och volym. Diskussionen inkluderar matematiska egenskaper hos n-bollar, och visar att när dimensionerna ökar, växer utrymmet runt dem snabbare än n-bollarna själva, vilket stöds av interaktiva visualiseringar och vidare analys.
Texten utforskar högdimensionell geometri, med fokus på hur n-bollar (sfärer i n-dimensionellt utrymme) förblir symmetriska, medan n-kuber (kuber i n-dimensionellt utrymme) blir "taggiga" när dimensionerna ökar.
Det framhäver att i dimensioner n≥10 kan den centrala n-bollen sträcka sig bortom gränserna för n-kuben, vilket illustrerar komplexiteten i högre dimensioner.
Diskussionen inkluderar användarkommentarer och referenser till "dimensionsförbannelsen", där användare uttrycker fascination över de geometriska animationerna och tankeexperimenten.