2024 års Nobelpris i kemi tilldelades David Baker för hans arbete inom beräkningsbaserad proteindesign och till Demis Hassabis och John M. Jumper för deras utveckling av AlphaFold2, en AI-modell för förutsägelse av proteinstrukturer. Dessa framsteg har betydande vetenskapliga implikationer, såsom att hjälpa till att förstå antibiotikaresistens och utveckla enzymer för att bryta ner plast. Priset är delat, där Baker får hälften, medan Hassabis och Jumper delar på den återstående hälften.
Chemipriset tilldelades för framsteg inom beräkningsbaserad proteindesign och proteinstrukturprediktion, vilket belyser AlphaFolds påverkan. AlphaFolds snabba proteinstrukturprediktion jämförs med tidigare genombrott som CRISPR, även om det har begränsningar, såsom att inte helt lösa proteinveckning. Priset erkänner också David Bakers bidrag med Rosetta, vilket betonar den ständigt utvecklande naturen av vetenskapligt erkännande och AI:s roll i forskning.
En jury fastställde att Cognizant diskriminerade mot icke-indiska anställda genom att gynna indiska arbetare med H-1B-visum, vilket ledde till anklagelser om orättvis behandling och uppsägning.
Cognizant avser att överklaga domen och hävdar sitt engagemang för mångfald och icke-diskriminering, trots juryns rekommendation om straffskadestånd.
Fallet understryker oro kring H-1B visumprocessen, inklusive anklagelser om att säkra visum för icke-existerande jobb, vilket potentiellt kan missgynna amerikanska arbetare.
Cognizant befanns skyldig till att ha diskriminerat icke-indiska anställda, vilket väcker oro över kulturella fördomar och dynamiken på arbetsplatsen.
Diskussionen undersöker hur kulturella skillnader, såsom kollektivism kontra individualism, kan påverka ledningsbeslut och leda till partiskhet.
Denna situation har väckt en bredare diskussion om effekterna av outsourcing, behovet av inkludering och utmaningarna med att integrera olika kulturella miljöer i globala arbetsstyrkor.
Texten utforskar den beräkningsmässiga synen på tid och föreslår att tid är universums pågående beräkning, och på grund av beräkningsmässig oåterkallelighet kan vi inte förutsäga framtiden eller "hoppa framåt" i tiden.
Det diskuteras hur vår uppfattning om tid som linjär beror på våra beräkningsbegränsningar, medan tiden i grunden kan vara flertrådad, och vår upplevelse formas av vår begränsade utforskning av ruliaden, ett koncept som representerar den sammanflätade gränsen för alla beräkningar.
Slutsatsen utmanar traditionella koncept som tidsresor genom att anpassa den beräkningsmässiga synen på tid med termodynamikens andra lag, som säger att entropi, eller oordning, tenderar att öka över tid.
Stephen Wolfram och Julian Barbour föreslår att tid är en emergent egenskap, vilket antyder ett universum som är fundamentalt tidlöst och innehåller alla möjliga tillstånd.
Barbours perspektiv är att tid uppstår från statiska geometriska relationer, medan Wolfram tillskriver det våra beräkningsmässiga begränsningar inom en tidlös beräkningsram.
Även om båda teoretikerna är överens om en tidlös grund för verkligheten, ses Wolframs idéer ofta som spekulativa och filosofiska, utan empiriskt stöd, och de relaterar till koncept som eternalism och blockuniversumteorier.
En kritik av Htmx identifierar flera problem, inklusive problematisk egenskapsarv, som är implicit och inkonsekvent, vilket leder till förvirring och kräver explicita deklarationer. Htmx står inför utmaningar med ersättning av DOM-element, lagring av tillstånd och köläge, vilket kan resultera i förlust av webbläsarens lokala tillstånd, bristfällig tillståndslagring och ologisk hantering av förfrågningar. Trots integrationsproblem med React erbjuder Htmx fördelar när det används med server-side-språk, vilket potentiellt eliminerar behovet av TypeScript, serialisering och GraphQL, med ett förslag att implementera om Htmx i React för att åtgärda dessa bekymmer.